Tänk alla famnar jag lämnat

Det är fascinerande hur snabbt man faktiskt glömmer. Ibland känns det som att saker aldrig inträffat fast dom i dåvarande stund var hur starka som helst. Fast jag önskar jag aldrig glömde, för värmen som fanns i mitt hjärta vill jag alltid ska finnas där. Jag hittade en anteckning jag skrivit på mobilen när mitt hjärta var som varmast. Och när jag läste det flammade det till där inne, men bara för en liten liten sekund, sedan försvann det upp i rök, nästan så man skulle kunna tro att det aldrig funnits.

Det känns som att ditt inre är en spegelbild av mitt,

Som att vi skapats med syftet att förenas