Ämen fy vad tiden går fort. Nu har jag klivit in genom dörren här hemma, och det känns nästan som jag aldrig varit härifrån. Jag vill verkligen tillbaka, det var helt fantastiskt. Det känns lite som vårt andra hem faktiskt. Dom är liksom våra vänner nu. Tur att facebook finns...
Nu är jag hemma i alla fall och trots bitterheten finns det mycket jag är glad att komma tillbaka till. Ni är några av dessa mina vänner! Hoppas jag får se många fagra ansikten på jobbet imorgon. Annars får jag skåda tre sådana i hela fem dagar mycket snart. Fet like på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar