112

Händelserik dag. Ringde 112 för första gången, för det var några grannar som bråkade mucho aggressivt. Skrik, hot, dunsar och gråt. I massor. Och sen tystnad. Det var väldigt obehagligt, mitt hjärta slog så hårt att jag trodde det skulle sprängas. Man spelar upp det värsta scenariot i huvudet, och om man utgår från det som gick att höra så kan det inte ha varit bra på något sätt. Det lät som en kvinna som blev misshandlad. Det gjorde ont i hela mig, fy. Polisen kom i alla fall efter en kvart och knackade dörr, men ingen öppnade så klart. Så de fick vända om och åka iväg igen. Förhoppningsvis förstod i alla fall den skyldige att någon uppmärksammat vad som hänt. Inte för att såna människor egentligen bryr sig. Men man kan ju hoppas.