När jag sitter i kassan försöker jag ofta le och vara trevlig mot varenda kund jag har. Jag tänker ibland att mitt leende kan vara det enda just den kunden kommer att möta idag. Jag tänker att mitt vänliga bemötande kan vara den enda formen av bekräftelse eller socialt utbyte den personen kommer att få för dagen. För det finns sådana människor. Många fler än man tror. För många kunder betyder ett leende ingenting alls, men så finns det dem som kan överleva dagen bara för det. Det är ofta för deras skull jag orkar. Jag tänker att om jag lyckas få en enda person att känna sig sedd och värdefull så är det värt det.
I kontrast till detta tänker jag också ibland att många av dessa personer vars värde jag försöker bekräfta verkligen inte förtjänar det. Det finns så många människor där ute, män som kvinnor, som inte behandlar andra människor med värdighet. Män och kvinnor som misshandlar sin partner, utnyttjar sina barn sexuellt, mördar, våldtar eller skadar andra osv. Statistiken gör en mörkrädd. De är alldeles för många, och de finns där ute. Och Coop är inget undantag. Många av dem jag ser som trevliga och fina människor är egentligen bara fyllda av smuts och förtjänar inte att bli bemötta med minsta uns av respekt. Jag blir äcklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar