Kontraster

Ibland har mannen uppe i det blå en plan. Många tror inte det, men jag måste säga att det är en underbar känsla att faktiskt tro på det. Att känna att han för mig precis dit jag är menad att vara. Att han för mig till de personer som leder mig dit jag ska, och bort från dem som leder mig in på fel väg. Det är en sån tröst att alltid kunna tänka att det var meningen att det skulle bli så. För livet kan inte alltid vara fantastiskt, för utan dåligt skulle man inte veta vad fantastiskt innebär. Många väljer att inte tro, man tänker att varför finns i så fall smärta och ondska? Men vet ni vad, jag tror det är en del av hans plan. Utan konstraster kan man inte urskilja det vackra och underbara i livet, och vad vore livet utan det?